Anna Bella Mirafior
Anna Bella Mirafior
Liguriens lejongula strandlåg badande i sol.
Det blåste vind från Samarkand,
och i en brokig kjol,
som fladdrade kring vrist och lår
på ett förföriskt sätt,
gick Anna Bella Mirafior,
en skön brunett på sjutton år,
och sjöng och hängde tvätt.
Enligt Citeringsrätten visas bara en vers eller refräng (upphovsrättslagen § 22)
Titeln Anna Bella Mirafior är redan inkluderad i länkarna
CDon.com säljer nytt
Tradera är auktion av beg.
Liguriens stränder angrips av barbaber:
vikingar från Bohuslän,
med hårda män, ej mätta än
på kvinnor, guld och vin.
Men Anna Bellas fader stod
beväpnad på sin gård,
en man av hett liguriskt blod,
en bonde rik och hård.
När porten brast i stormningen
gick han till envig fram
och mötte Ragnar, vikingen,
från Öckerö i Bohuslän
vid fikonträdets stam.
Angriparna är dock för starka, och Annabella räddar sin far genom att överlämna sig åt Ragnar, och hon följer med honom till Bohuslän och Öckerö.
Men den som diktat dessa ord,
en son av Bohuslän,
han längtar ofta från vår jord
till sol och fikonträn.
Hans blod är hett, hans sinne lätt
och strängarna han slår.
Det sägs han ärvt sitt glada sätt
utav en ung och skön brunett,
Anna Bella Mirafior.
Liguriens lejongula strand låg badande i sol. Det blåste vind från Samarkand, och i en brokig kjol, som fladdrade kring vrist och lår på ett förföriskt sätt, gick Anna Bella Mirafior, en skön brunett på sjutton år, och sjöng och hängde tvätt. Hon hängde opp sin lilla röda blus på fikonträdets gren. Hon lyssnade till vindens sus, hon log mot solens sken. Hon vände sig med kustbons blick mot havets blåa rand och såg tre segel som där gick. Tre röda segel som där gick med väldig fart mot land. Hon spejade, hon stod på huk och såg att där stack fram inunder första seglets buk en hög och gyllne stam. Mot barmen som i knoppning stod hon tryckte hårt sin hand - - O, helga jungfru, var oss god! Nu stundar strid, nu kräves mod: barbarer styr mot land! Det första skeppet mötte man med pilar och med spjut men när det andra nådde land tog striden hastigt slut. Ett tredje kom, ett fjärde än, ett femte styrde in med vikingar från Bohuslän, med hårda män, ej mätta än på kvinnor, guld och vin. Men Anna Bellas fader stod beväpnad på sin gård, en man av hett liguriskt blod, en bonde rik och hård. När porten brast i stormningen gick han till envig fram och mötte Ragnar, vikingen, från Öckerö i Bohuslän vid fikonträdets stam. Men Anna Bella Mirafior hon ser sin faders nöd, av nordbon hugg på hugg han får och marken färgas röd. Då störtar hon med blottad barm mot kämpen ifrån Nord. Han hejdar sig, hans blick blir varm. Med söderns dotter på sin arm går vikingen ombord. Men den som diktat dessa ord, en son av Bohuslän. Han längtar ofta från vår Nord till sol och fikonträn. Hans blod är hett, hans sinne lätt och strängarna han slår. Det sägs han ärvt sitt glada sätt utav en ung och skön brunett, Anna Bella Mirafior.
Den ultimate Evert Taube samlingen
Till sidans början
