Att Bellman spelade en stor roll för Evert Taube kan man inte bara utläsa av hans lyrik. Evert säger sig ha tillbringat sin första natt i Stockholm 1906 på en bänk vid Bellmans minnessten på Klara kyrkogård, han sjöng visor av Bellman vid sitt första framträdande på Smögen 1918, hans stamkrog Den Gyldene Freden var ju även Bellmans, och man lär ha sjungit Bellman i det Taubska hemmet under Everts barndom, och Balladen om Bellman är ju direkt tillärad sveriges nationalskald. Evert och Astri Taube vilar också på Maria kyrkogård, mellan Bellmans barndomshem Daurerska Malmgården, och porträttet av Bellmans morfar, kyrkoherden Michael Hermonius, inne i Maria kyrka.

Carl Michael Bellman föddes 1740, som sonson till latinprofessorn Johan Arendt Bellman d.ä. (1664-1709), och son till lagmannen, sekreteraren i slottskansliet Johan Arendt Bellman d.y. (1707-1765) och Catharina Hermonia, dotter till kyrkoherden Michael Hermonius och hans hustru Kristina Arosell.

Bellman föddes i Stora Daurerska huset på Hornsgatan i Stockholm, men familjen flyttade 1744 till det närbelägna Lilla Daurerska huset på Bellmansgatan (dåvarande Björngårdsbrunnsgränd).

Sin utbildning fick han i hemmet av privatlärare; den förste var densamma som hans far haft. Under en svår sjukdom, möjligen malaria, lär Bellman enligt egen uppgift ha feberyrat på vers och sjungit till sina föräldrars stora förundran, varför honom waldes till Informator Ett genie wid namn Clas Ludvig Ennes; hwilken genom mig befordrades hos Salig Kungen och han lärde Bellman att hantera en cister, ett instrument som påminner om lutan. Under Ennes' överinseende översatte Bellman några psalmer år 1755. Som kuriosa kan nämnas att den cister som uppges ha varit Bellmans finns att beskåda på Stockholms Stadsmuseum.

1757 debuterade Bellman som religiös diktare, ett diktande som senare kom att övergå i parodins form, i stil med Olof von Dalins. Under 1760- och 70-talen skrev han de flesta av sångerna i Fredmans epistlar, en sångsvit som utkom först 1790, med förord av akademiledamoten och författaren Johan Henric Kellgren.

Den 19 december 1777 gifte sig Bellman med Lovisa Fredrica Bellman, född Grönlund (1755-1847), men deras äktenskap blev förmodligen inte särskilt lyckligt då Carl Michael knappast var istånd att försörja familjen, var ute på krogen och hade andra kvinnor. De fick dock tre barn tillsammans. När Lovisa Fredrica blev änka var hon svårt skuldsatt.

Bellman förföljdes hela sitt liv av ekonomiska problem; under en period sökte han sig till och med till Norge för att undslippa sina fordringsägare. Bellman var välkänd bland folket för sina visor så Gustav III som var väldigt kulturell av sig fick höra talas om honom och kallade honom till sig vid hovet. Bellman roade kungen med sina visor och 1776 fick han jobb som sekreterare på Nummerlotteriet. Efter kungens död 1792 hamnade Bellman dock åter på obestånd, och 1794 insattes han i arrest för en obetald fordran, s.k. bysättning, i högvaktsflygeln på Stockholms slott. Efter en tid löste några av hans vänner ut honom, men de svåra förhållandena under tiden i häktet hade dramatiskt försämrat hans redan dåliga hälsotillstånd. Han avled kort därefter, 55 år gammal sånär som på några dagar. Han begravdes i en fattiggrav på S:ta Claras kyrkogård. Graven grävdes upp på 1840-talet och kvarlevorna flyttades till Norra kyrkogården. År 1851 lät Svenska Akademien resa en sten till Bellmans minne på Klara kyrkogård.

*wikipedia

Länkar:
http://www.gyldenefreden.se/