Sala silvergruva, silverfyndighet sydväst om Sala, Västmanlands län i drift från 1400-talet till 1908. Gruvan hade tre storhetstider: tidigt 1500-tal, mitten av 1600-talet och sent 1800-tal. Under de bästa åren producerades 3-5 ton silver per år och totalt utvanns mer än 400 ton silver och omkring 40 000 ton bly. Gruvans djup blev mer än 300 meter, med en sammanlagd längd av gruvgångar och rum på över 20 km. Silvret var viktig som myntmetall och gruvan var enligt Karl IX Riksens förnämsta Clenodium.

Sala stad anlades för gruvans skull av Gustav II Adolf 1624 och man anlade även två stora vattensystem med sjöar och dammar som försåg gruvan med energi. Under vissa perioder på 1500- och 1600-talet användes krigs- och straffångar, även tyska bergsmän var inkallade för gruvdriften.

Ägare till gruvan har varit AB Svenska Metallverken i Västerås och Avesta Jernverks AB, som fram till 1962 bröt blyglans, zinkblände och lite silver. Detta skedde dock i Bronäsgruvan som inte är fysiskt sammanhängande med den gamla gruvan. Sedan 1988 ägs gruvan av Sala kommun och idag är anläggningen ett gruvmuseum.

Enligt en sägen från Österfärnebo i Gästrikland så var det gruvfrun (ett slags andeväsen) i silvergruvan i Nässja, strax söder om Österfärnebo, som talade om för gruvarbetarna att hennes systrar var mycket rikare. Efter att ha letat malm hos systrarna Vira, Lura och Kulla kom man till slut till den rikaste systern, Sala, och hos henne fann man en rik fyndighet.

*wikipedia

Länkar:
Sala silvergruva
http://www.salasilvergruva.se/