Carl von Schewen odödliggjordes i juli 1931 när Evert Taube på Håtö Svansar skulle inväljas till Pelarorden.

Pelarordens ordensskald Albert Engström begärde att Evert inte skulle släppas fri förrän han skrivit en visa om "den stockholmska skärgården och Roslagens högsommarluft och småningom allt dunklare julinätter""

Resultatet blev Calle Schewens vals som slutgiltigt gjorde Evert Taube till svensk nationalpoet, och Carl von Schewen till Calle Schewen med svenska folket.

Såhär berättar Evert Taube om hur det gick till:

Jag låg och kajkade på sydgränsen till Roslagen. Jag hade fått kallelse att segla upp till Håtö Svansar för att taga inträde i den ärorika Pelarorden, Roslagens arkadiska akademi. Festen var i full gång på den blommande ö. Musiken sjöd, dansen gick och högstämda tal till naturen och vänskapen hölls från den på urberget uppbyggda tribunen. Plötsligt som jag stod mitt på ängen och sjöng en visa inom en ring av skärgårdsbor, kom en patrull och arresterade mig. Det var order från Hövdingen att jag skulle avlägsna mig och att jag inte fick återkomma utan att i text och melodi medföra en dikt till Ståthållarens ära. Den skulle vara ”utförd på ett sådant sätt att den liksom andades den Stockholmska skärgårdens och Roslagens högsommarluft och småningom allt dunklare julinätter.” Så stod det skrivet på en pappskiva!

Och där satt jag mest hela kvällen i strandskoningen på sydsidan av ön och diktade så gott jag kunde. Medan jag satt där fick jag mellan alar och vajande vass syn på Calle Schewen själv, som slagit sig ner i sin lilla berså vid bryggan. Måsar och tärnor flög ljudlöst över fjärden och så kom en vitklädd flicka fram och bjöd upp herr von Schewen till dans. Solen sjönk, julinattsskymningen smög sig varm och doftande in över den romantiska roslagsön. Jag hade fått mitt motiv ...Evert Taube