Fritiof i Arkadien
Fritiof i Arkadien
PÄ Colla Bellas höjd, dÀr geten skuttaroch glesa furor skugga ginst och sand
dÀr finns en grön oas, en Àng, som sluttar
ner mot en vindal och en palmklÀdd strand.
DÀr ser man Corsica i siktigt vÀder
och Provencalska bergens blÄa bÄrd.
DÀr doftar kaprifolium och flÀder,
dÀr kan man vandra ostörd utan klÀder;
lÄngt ner i dalen ligger nÀrmsta gÄrd.
Enligt CiteringsrÀtten visas bara en vers eller refrÀng (upphovsrÀttslagen § 22)
Titeln Fritiof i Arkadien Àr redan inkluderad i lÀnkarna
CDon.com sÀljer nytt
Tradera Àr auktion av beg.
Colla Bella ligger inte i Arkadien, utan i provinsen Imperia i Ligurien i Italien nÀra den franska grÀnsen.
Fritiof Andersson har just nÄtt toppen av Colla Bella och njuter av utsikten över italienska rivieran och medelhavet. Han sÀtter sig pÄ marken med en picknick korg, och drar upp den första flaskan vin, nÀr som i en dröm eller verklighet lösgör sig tre dansande nakna nymfer ur den glesa furuskogen.
PĂ„ Colla Bellas höjd, dĂ€r geten skuttar och glesa furor skugga ginst och sand dĂ€r finns en grön oas, en Ă€ng, som sluttar ner mot en vindal och en palmklĂ€dd strand. DĂ€r ser man Corsica i siktigt vĂ€der och Provencalska bergens blĂ„a bĂ„rd. DĂ€r doftar kaprifolium och flĂ€der, dĂ€r kan man vandra ostörd utan klĂ€der; lĂ„ngt ner i dalen ligger nĂ€rmsta gĂ„rd. DĂ€r kom jag glad och naken mittpĂ„ dagen, en pilgrim frĂ„n det fjĂ€rran Göteborg. Jag bar en krans av fikonlöv kring magen och ost och bröd och lantvin i en korg. Det var en hĂ€rlig dag, jag hade turen att höra nĂ€ktergalens ljuva röst. Jag kĂ€nde mig som fĂ„geln slĂ€ppt ur buren, jag var pĂ„ vĂ€g tillbaka till naturen, jag ville vila mig vid jordens bröst. Ja, dĂ€r gick getterna och dĂ€r gick fĂ„ren som vita moln pĂ„ Ă€ngens klorofyll, och nĂ€ktergalen sjöng i björnbĂ€rssnĂ„ren, och sjĂ€lv var jag en del av min idyll. Jag gjorde utav fikonlöv en bricka, och lade upp min mat, drog upp mitt vin. Jag satte mig i grĂ€set för att dricka. DĂ„ fick jag plötsligt se en naken flicka, som kom emot mig med en glĂ€ttig min. Jag har dĂ„ aldrig nĂ„nsin sett pĂ„ maken! Hon kom och stĂ€llde sig helt tĂ€tt intill men innan jag hann tĂ€nka rĂ€tt pĂ„ saken sĂ„ fick jag plötsligt se tvĂ„ flickor till. De skrattade och jazzade pĂ„ Ă€ngen och sjöng : Oh, happy days are here again! Sen högg de mej och ropte: Opp ur sĂ€ngen! Jag tappa mina fikonlöv i svĂ€ngen, och flickorna försvann bland skogens trĂ€n. PĂ„ aftonen nĂ€r jag kom ned till staden, dĂ„ mötte jag dem Ă„ter alla tre i vita klĂ€nningar pĂ„ promenaden, de skönaste tre gracer man kan se. Den ena tog mej genast kĂ€ckt i handen och sa : Iâm leaving on an early train. DĂ€r gick vi under palmerna pĂ„ stranden och pratade och ritade i sanden och sjöng : Oh, happy days are here again! Jag Ă€r frĂ„n San Fransisco, sa den sköna, och dĂ€rför klĂ€ttrar jag sĂ„ bra i berg! - Jag dansar gĂ€rna naken i det gröna, jag Ă€lskar sĂ„ naturens form och fĂ€rg! Ja, i Amerika har vi friska vanor - hĂ€r i Europa Ă€r man mer mondĂ€n! Men, darling, vi ha Ă€ndĂ„ samma anor! Oh, lĂ„t oss aldrig vandra skilda banor! Oh, darling, happy days are here again!

Den ultimate Evert Taube samlingen
Till sidans början



