Fritiof Andersson
Fritiof Andersson
(P.g.a. upphovsrättslagen visas här bara första versen enligt s.k. fair use)En sjöman ifrån Sverige, han for till fjärran land
på skeppet Ann-Charlott från Hellviksstrand.
Hans namn var Fritiof Andersson, han var så glad i håg,
när Ann-Charlott med förlig vind på blåa böljan låg
med last av plank och bräder och med tändstickor och stål;
Och Buenos Aires det var resans mål.
Evert Taube lärde känna Fritiof Andersson i Dover 1910, och tillsammans med Karl-Alfred Bohlin mönstade de på hjulångaren Princess of Wales enligt visan Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.
Redan vid Evert Taubes första grammofoninspelning 1921 introducerade han Fritiof Andersson från Hellvikstrand för den svenska publiken.
"Fritiof Andersson, en sjöman ifrån Sverige, han for till fjärran land på skeppet Ann-Charlott från Hellviksstrand"
Fritiof är sjöman, karlakarl (och kvinnokarl!) viking och blågult svenskt omväl i internationella sammanhang. En märklig kameleont, som är både bohuslänning, söderbo och kosmopolit.
Fritiof tycks värdesätta friheten mer än något annat. I Fritiof Anderssons Paradmarsch anar man att han tom stridit för den, kanske var han frivillig i spanien?
Och Fritiof är äventyrare, som hamnar i diverse knipor hela tiden. I Möte i monsunen blir han shanghajad och kidnappad, I Buenos Aires sitter han tom. i fängelse för dråp, men slipper ut efter 1 år och 2 månader.
Men när offrets flickvän kommer med nya inviter visar det sig att Fritiof kanske är litet svenskt naiv men...
"Fritiof Andersson lurar man nog ett par gånger med vin och med sång, men det sker ej två gånger uppå samma krog, och uti varje hamn blott en gång."
Istället skyr han staden, begär sig ut på Pampas, där han träffar Evert Taube igen.
Det tycks som ingen kvinna kan motstå Fritiof, varken Rosa på bal, en piratdotter i Shang Hai eller Flickan i Havanna. Utom möjligen den han vill ha mest, Carmencita.från Samborombón.
Men Fritiof får sin Carmencita till slut, eller var det bara en kort romans och en Tango i Nizza?
Fritiof Andersson uppges ofta som Evert Taubes alter ego, och i en intervju i Folket i Bild 1938 skall han själv ha bekräftat detta, men frågan är om inte Fritiof snarare var lite av ett hjälte ideal för Evert?
Kanske symboliserar Fritiof Andersson den under 1900-talet upphöjda myten om den ädle vikingen: han tål sjömanslivet och de sju haven, är ärlig, lojal, trofast mot vänner, är en sjutusan till karlakarl, är en hejare på att rida och dansa Tango, kvinnotjusare, lyckligt? ogift kosmopolit och fosterlandsvän.
Hur som helst är detta föremål för pågående forskning som beräknas vara klar 2009
http://hum.gu.se/institutioner/litteraturvetenskap/personal/rudeke
Men vart tog Fritiof vägen? Och fanns han i verkligheten eller bara I Taubes fantasi?
En sjöman ifrån Sverige, han for till fjärran land på skeppet Ann-Charlott från Hellviksstrand. Hans namn var Fritiof Andersson, han var så glad i håg, när Ann-Charlott med förlig vind på blåa böljan låg med last av plank och bräder och med tändstickor och stål; Och Buenos Aires det var resans mål. Ja, Skagerack och Nordsjön, kanalen, Cap Quessant, Biscaya och Atlanten går väl an! Men utanför La Plata där kommer en orkan, en argentinsk pampero så svart som själva fan! Opp alle man till väders och bärga vad man kan! Men det gick bra och skutan kom i hamn. Att gå i Buenos Aires och spela gentleman det är ett nöje för en ung sjöman. Men farorna de lura ej blott på böljan blå, men akten er i sjömän för kreolskorna de små! Och hören, vad som hände vår Fritiof Andersson en afton på Paseo de Colon. I dörren till ett hus där man spelte mandolin och där man dansa tango och drack vin, där stod en senorita, och Fritiof Andersson han hade aldrig sett nånting som var så skönt som hon. Hon sade: Che, diceme, es tu nombre rubion? Han svarade: Mitt namn är Andersson. Han såg på hennes ögon och hennes svarta hår och hennes lilla rosenröda mun och hennes vita tänder och hennes bruna arm och hennes smala händer och hennes höga barm, och sen tog Fritiof Andersson den flickan i famn. Så gör en sjöman när han går iland. Men Ann-Charlott har lossat och ligger segelklar, besättningen blir kallad upp på däck. Är alle man ombord eller fattas någon än? Så ropar nu kaptenen och räknar sina män. Men Andersson var borta och han kom ej igen. till sjöss gick Ann-Charlott. Adjöss med den! Men viljen i nu veta var den sjömannen han var när Ann-Charlott hon låg där segelklar? Jo, allt inunder golvet, uti det samma hus, där han med senoritan hade levt i sus och dus. Där satt han i mörkret uti en källare, och undra var han lagt sin portmonnä. Men luckan uti golvet den öppnades till slut, och Fritiof Andersson fick komma ut. Där stod två långa negrer och Fritiof frågade: Var innerst i helsikotan ä' min portmonnä? De skakade på huvena och ville draga kniv. Då tänkte han: Här blir ett tidsfördriv! Så tar han av sig tröjan, så gör en svensk sjöman, och slåss med dem som bråka vill i land. Och knivarna de blänkte, men Andersson han slog den ene mitt i skallen så han hickade och dog. Då kommer en polis och han säger: Det är nog! Ja, svarte Andersson, det slaget tog! Och över blå Atlanten går briggen Ann-Charlott för fulla segel i passadens vind. Men bakom höga murar uti ett fängelse, där sitter Fritiof Andersson, som mist sin portmonnä. I dörren till ett hus där man hör musik och sång står flickan på Paseo de Colon.
Den ultimate Evert Taube samlingen
Till sidans början
