Fritiof Andersson

Fritiof Andersson

(P.g.a. upphovsrÀttslagen visas hÀr bara första versen enligt s.k. fair use)


En sjöman ifrÄn Sverige, han for till fjÀrran land
pÄ skeppet Ann-Charlott frÄn Hellviksstrand .
Hans namn var Fritiof Andersson, han var sÄ glad i hÄg,
nÀr Ann-Charlott med förlig vind pÄ blÄa böljan lÄg
med last av plank och brÀder och med tÀndstickor och stÄl;
Och Buenos Aires det var resans mÄl.

Evert Taube lĂ€rde kĂ€nna Fritiof Andersson i Dover 1910, och tillsammans med Karl-Alfred Bohlin mönstade de pïżœ hjulĂ„ngaren Princess of Wales enligt visan Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Redan vid Evert Taubes första grammofoninspelning 1921 introducerade han Fritiof Andersson frÄn Hellvikstrand för den svenska publiken.

"Fritiof Andersson, en sjöman ifrÄn Sverige, han for till fjÀrran land pÄ skeppet Ann-Charlott frÄn Hellviksstrand"

Fritiof Ă€r sjöman, karlakarl (och kvinnokarl!) viking och blïżœgult svenskt omvĂ€l i internationella sammanhang. En mĂ€rklig kameleont, som Ă€r bïżœde bohuslĂ€nning, söderbo och kosmopolit.

Fritiof tycks vĂ€rdesĂ€tta friheten mer Ă€n nïżœgot annat. I Fritiof Anderssons Paradmarsch anar man att han tom stridit för den, kanske var han frivillig i spanien?

Och Fritiof Ă€r Ă€ventyrare, som hamnar i diverse knipor hela tiden. I Möte i monsunen blir han shanghajad och kidnappad, I Buenos Aires sitter han tom. i fĂ€ngelse för drïżœp, men slipper ut efter 1 Ă„r och 2 mĂ„nader.

Men nÀr offrets flickvÀn kommer med nya inviter visar det sig att Fritiof kanske Àr litet svenskt naiv men...


"Fritiof Andersson lurar man nog ett par gÄnger med vin och med sÄng, men det sker ej tvÄ gÄnger uppÄ samma krog, och uti varje hamn blott en gÄng."

IstĂ€llet skyr han staden, begĂ€r sig ut pïżœ Pampas, dĂ€r han trĂ€ffar Evert Taube igen.

Det tycks som ingen kvinna kan motstïżœ Fritiof, varken Rosa pïżœ bal, en piratdotter i Shang Hai eller Flickan i Havanna . Utom möjligen den han vill ha mest, Carmencita .frïżœn SamborombĂłn.

Men Fritiof fïżœr sin Carmencita till slut, eller var det bara en kort romans och en Tango i Nizza?

Fritiof Andersson uppges ofta som Evert Taubes alter ego, och i en intervju i Folket i Bild 1938 skall han sjĂ€lv ha bekrĂ€ftat detta, men frïżœgan Ă€r om inte Fritiof snarare var lite av ett hjĂ€lte ideal för Evert?

Kanske symboliserar Fritiof Andersson den under 1900-talet upphöjda myten om den Ă€dle vikingen: han tïżœl sjömanslivet och de sju haven, Ă€r Ă€rlig, lojal, trofast mot vĂ€nner, Ă€r en sjutusan till karlakarl, Ă€r en hejare pïżœ att rida och dansa Tango, kvinnotjusare, lyckligt? ogift kosmopolit och fosterlandsvĂ€n.

Hur som helst Ă€r detta föremïżœl för pĂ„gĂ„ende forskning som berĂ€knas vara klar 2009
http://hum.gu.se/institutioner/litteraturvetenskap/personal/rudeke

Men vart tog Fritiof vÀgen? Och fanns han i verkligheten eller bara I Taubes fantasi?
En sjöman ifrĂ„n Sverige, han for till fjĂ€rran land pĂ„ skeppet Ann-Charlott frĂ„n Hellviksstrand. Hans namn var Fritiof Andersson, han var sĂ„ glad i hĂ„g, nĂ€r Ann-Charlott med förlig vind pĂ„ blĂ„a böljan lĂ„g med last av plank och brĂ€der och med tĂ€ndstickor och stĂ„l; Och Buenos Aires det var resans mĂ„l. Ja, Skagerack och Nordsjön, kanalen, Cap Quessant, Biscaya och Atlanten gĂ„r vĂ€l an! Men utanför La Plata dĂ€r kommer en orkan, en argentinsk pampero sĂ„ svart som sjĂ€lva fan! Opp alle man till vĂ€ders och bĂ€rga vad man kan! Men det gick bra och skutan kom i hamn. Att gĂ„ i Buenos Aires och spela gentleman det Ă€r ett nöje för en ung sjöman. Men farorna de lura ej blott pĂ„ böljan blĂ„, men akten er i sjömĂ€n för kreolskorna de smĂ„! Och hören, vad som hĂ€nde vĂ„r Fritiof Andersson en afton pĂ„ Paseo de Colon. I dörren till ett hus dĂ€r man spelte mandolin och dĂ€r man dansa tango och drack vin, dĂ€r stod en senorita, och Fritiof Andersson han hade aldrig sett nĂ„nting som var sĂ„ skönt som hon. Hon sade: Che, diceme, es tu nombre rubion? Han svarade: Mitt namn Ă€r Andersson. Han sĂ„g pĂ„ hennes ögon och hennes svarta hĂ„r och hennes lilla rosenröda mun och hennes vita tĂ€nder och hennes bruna arm och hennes smala hĂ€nder och hennes höga barm, och sen tog Fritiof Andersson den flickan i famn. SĂ„ gör en sjöman nĂ€r han gĂ„r iland. Men Ann-Charlott har lossat och ligger segelklar, besĂ€ttningen blir kallad upp pĂ„ dĂ€ck. Är alle man ombord eller fattas nĂ„gon Ă€n? SĂ„ ropar nu kaptenen och rĂ€knar sina mĂ€n. Men Andersson var borta och han kom ej igen. till sjöss gick Ann-Charlott. Adjöss med den! Men viljen i nu veta var den sjömannen han var nĂ€r Ann-Charlott hon lĂ„g dĂ€r segelklar? Jo, allt inunder golvet, uti det samma hus, dĂ€r han med senoritan hade levt i sus och dus. DĂ€r satt han i mörkret uti en kĂ€llare, och undra var han lagt sin portmonnĂ€. Men luckan uti golvet den öppnades till slut, och Fritiof Andersson fick komma ut. DĂ€r stod tvĂ„ lĂ„nga negrer och Fritiof frĂ„gade: Var innerst i helsikotan Ă€' min portmonnĂ€? De skakade pĂ„ huvena och ville draga kniv. DĂ„ tĂ€nkte han: HĂ€r blir ett tidsfördriv! SĂ„ tar han av sig tröjan, sĂ„ gör en svensk sjöman, och slĂ„ss med dem som brĂ„ka vill i land. Och knivarna de blĂ€nkte, men Andersson han slog den ene mitt i skallen sĂ„ han hickade och dog. DĂ„ kommer en polis och han sĂ€ger: Det Ă€r nog! Ja, svarte Andersson, det slaget tog! Och över blĂ„ Atlanten gĂ„r briggen Ann-Charlott för fulla segel i passadens vind. Men bakom höga murar uti ett fĂ€ngelse, dĂ€r sitter Fritiof Andersson, som mist sin portmonnĂ€. I dörren till ett hus dĂ€r man hör musik och sĂ„ng stĂ„r flickan pĂ„ Paseo de Colon.

 
Den ultimate Evert Taube samlingen

Till sidans början

Slumpmïżœssig visa

SÄ lÀnge skutan kan gÄ,
sÄ lÀnge hjÀrtat kan slÄ,
sÄ lÀnge solen den glittrar pÄ böljorna blÄ.
Om blott en dag eller tvÄ
sÄ hÄll till godo ÀndÄ,
för det finns mÄnga som aldrig en ljusglimt kan fÄ.

SÄ lÀnge skutan kan gÄ


Sju sjömansvisor och Byssan Lull samt Flickan i Havanna
av Evert Taube
Lïżœs mera

Taube sjunger och lÀser Taube
av Evert Taube
Lïżœs mera