Fritiof Andersson

Fritiof Andersson

(P.g.a. upphovsrättslagen visas här bara första versen enligt s.k. fair use)


En sjöman ifrån Sverige, han for till fjärran land
på skeppet Ann-Charlott från Hellviksstrand .
Hans namn var Fritiof Andersson, han var så glad i håg,
när Ann-Charlott med förlig vind på blåa böljan låg
med last av plank och bräder och med tändstickor och stål;
Och Buenos Aires det var resans mål.

Evert Taube lärde känna Fritiof Andersson i Dover 1910, och tillsammans med Karl-Alfred Bohlin mönstade de på hjulångaren Princess of Wales enligt visan Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag.

Redan vid Evert Taubes första grammofoninspelning 1921 introducerade han Fritiof Andersson från Hellvikstrand för den svenska publiken.

"Fritiof Andersson, en sjöman ifrån Sverige, han for till fjärran land på skeppet Ann-Charlott från Hellviksstrand"

Fritiof är sjöman, karlakarl (och kvinnokarl!) viking och blågult svenskt omväl i internationella sammanhang. En märklig kameleont, som är både bohuslänning, söderbo och kosmopolit.

Fritiof tycks värdesätta friheten mer än något annat. I Fritiof Anderssons Paradmarsch anar man att han tom stridit för den, kanske var han frivillig i spanien?

Och Fritiof är äventyrare, som hamnar i diverse knipor hela tiden. I Möte i monsunen blir han shanghajad och kidnappad, I Buenos Aires sitter han tom. i fängelse för dråp, men slipper ut efter 1 år och 2 månader.

Men när offrets flickvän kommer med nya inviter visar det sig att Fritiof kanske är litet svenskt naiv men...


"Fritiof Andersson lurar man nog ett par gånger med vin och med sång, men det sker ej två gånger uppå samma krog, och uti varje hamn blott en gång."

Istället skyr han staden, begär sig ut på Pampas, där han träffar Evert Taube igen.

Det tycks som ingen kvinna kan motstå Fritiof, varken Rosa på bal, en piratdotter i Shang Hai eller Flickan i Havanna . Utom möjligen den han vill ha mest, Carmencita .från Samborombón.

Men Fritiof får sin Carmencita till slut, eller var det bara en kort romans och en Tango i Nizza?

Fritiof Andersson uppges ofta som Evert Taubes alter ego, och i en intervju i Folket i Bild 1938 skall han själv ha bekräftat detta, men frågan är om inte Fritiof snarare var lite av ett hjälte ideal för Evert?

Kanske symboliserar Fritiof Andersson den under 1900-talet upphöjda myten om den ädle vikingen: han tål sjömanslivet och de sju haven, är ärlig, lojal, trofast mot vänner, är en sjutusan till karlakarl, är en hejare på att rida och dansa Tango, kvinnotjusare, lyckligt? ogift kosmopolit och fosterlandsvän.

Hur som helst är detta föremål för pågående forskning som beräknas vara klar 2009
(Extern länk): http://hum.gu.se/institutioner/litteraturvetenskap/personal/rudeke
Men vart tog Fritiof vägen? Och fanns han i verkligheten eller bara I Taubes fantasi?


Se också 15 andra artiklar angående Fritiof Andersson:

Carmencita,  Erik Axel Karlfeldt,  Evert Taube,  Fredrik Adelborg,  Fritiof Anderssons Paradmarsch,  Fritiof Anderssons Polka,  Fritiof i Arkadien,  Hellviksstrand,  Jag är fri, jag har sonat,  Karl-Alfred,  Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag,  Möte i monsunen,  Paseo Colon,  Samborombon,  Tango i Nizza,  

2 Relevanta boktips om Fritiof Andersson:





 
Den ultimate Evert Taube samlingen

Till sidans början

Slumpmässig visa

Och skulle det så vara
att allt är slut emellan oss,
hur vill du då förklara
att Karlavagnen
alltjämt
har
sju
stjärnor
och
att Nordanvinden
alltjämt
rycker
kottar ur furan och
kastar dem i spåret av din fot

Och skulle det så vara


Sju sjömansvisor och Byssan Lull samt Flickan i Havanna
av Evert Taube
Läs mera

Taube sjunger och läser Taube
av Evert Taube
Läs mera