Brännö

I Brännöbladet, som utges av Brännöföreningen, berättas om hur Evert Taube och hans far Carl Gunnar Taube hjälpte till med slåttern (skörd av hö) på Brännö ibland.

Kristina Rörberg, som tillhörde en släkt med mycket gamla anor på Brännö, blev änka år 1889, och av sex barn gick tre barn bort i späd ålder, och två döttrar insjuknade på Mölnlycke spinneri och dog i Göteborg i tjugoårsåldern, varför endast yngsta dottern Märta överlevde Stina som avled år 1914, vid 63 års ålder.

Stinas dotter Märta Eliasson har berättat om hur far och son Taube kom över från Vinga och hjälpte till med höslåtter. Detta bör ha skett efter att Stinas man Carl Edward dog år 1889, och före år 1905, då Everts far befordrades till överlots och familjen flyttade till Taubehuset vid Kustens Varv i Göteborg.

Det är möjligt att Stina Rörberg som tack höll familjen Taube och de tre andra familjerna på Vinga med färsk mjölk, ifall det inte fanns någon ko på Vinga:

Lite fakta som klargör varför Evert med sin far och troligtvis också sina bröder hjälpte till med höskörden. Mycket riktigt fanns det inga betesmarker för kor på Vinga och därute fanns det en ganska stor barnaskara.

Orsaken till att just Kristina var den som försåg dem med mjölk går att föra tillbka till Brännöbornas alldeles speciella avtal med kronan. Alla andra byar i Sverige var per rote tvingade att tillhandahålla en eller flera soldater. Brännöborna var tvingade att tillhandahålla båtsmän från varje hemman. Detta arbete var mycket riskfyllt och de blev ofta inte gamla.

Ända in i modern tid rådde vild konkurrens om lotsuppdraget mellan lotsar från Vrångö, Brännö och Rörö, vilket gjorde att den som snabbast seglade skeppet till mötes också fick uppdraget. Därför seglade de ofta förbi Skagen i sina små båtar, speciellt då ångfartygen kom och man mer exakt kunde beräkna när de skulle anlända till Göteborg. Kristina hade mist sina söner och de två äldre systrarna insjuknade på Mölnlycke spinneri och dog i Göteborg. Kvar blev bara min farmor Märta, gift Eliasson. Hon fick därför kompensera Kronan så gott det nu gick. Öborna var också tvingade att försörja sin präst som då fanns på Styrsö. I långa tider har man stridit för rätten till ersättning för öar som Kronan fräckt bara konfiskerade. Först under 1900-talet lyckades man få skäliga ersättningar för Vinga och karantänön Känsö.

Claes U. Eliasson,2014

Skådespelaren, kompositören och schlagersångaren Lasse Dahlquist tillbringade sina barndomssomrar i sin morfars gård Langegården på Brännö, och han har förevigat Brännö med visan De ä dans på Brännö brygga. Lars Dahlquist är också begravd på Brännö gamla kyrkogård.

Från Wikipedia: Brännö är en tätort och ö i Göteborgs södra skärgård. Den ingår i Styrsö socken i landskapet Västergötland och i primärområdet Södra skärgården i Göteborgs kommun. Orten och ön ingick utgjorde ett municipalsamhälle från 1 december 1911 till 31 december 1922. Brännö har till skillnad från de flesta andra öarna i skärgården inte varit ett fiskesamhälle, utan befolkningen har förut mestadels varit bönder. Även lots har varit ett vanligt yrke på ön.

Namnet Brännö förekommer flera gÃ¥nger i de isländska sagorna, bland andra i Olav Tryggvasons saga (Brenneyia), Egil Skallagrimssons saga (Brenneyja) och i Laxdøla saga (Brenneyjar). I Kung Valdemars jordebok pÃ¥ 1200-talet skrevs namnet Brænnø, vidare Bränöö 1600 och Brännö 1777. Denna artikel omfattas av GNU Free Documentation License (GNU FDL). Den använder sig av material från Wikipediaartikeln "Brännö".

Länkar

Brännöföreningen: http://www.brannoforeningen.se

Brännöföreningen Facebook: https://www.facebook.com/Brannoforeningen

Brännö filmsällskap bidrar till det kulturella utbudet i Södra Skärgården med kvalitetsfilm året runt, och ibland film med lokal anknytning.
http://www.brannofilmsallskap.se


 
Till sidans början