Florens

Florens (italienska Firenze, latin Florentia) Àr en stad pÄ en slÀtt vid foten av Apenninerna, pÄ ömse sidor om floden Arno i mellersta Italien, huvudstad i regionen Toscana och huvudort i provinsen Firenze.

År 1982 sattes Florens historiska centrum upp pĂ„ UNESCO:s vĂ€rldsarvslista. Staden Ă€r sĂ€te för Ă€rkebiskop sedan 1420.

Utanför Arno gick jag ensam bland nattsvÀrmare, nÀr mÄnen gick upp över Ponte Vecchio den överbyggda bron, som har fönster och gluggar. PÄ Lugarno Corsini, lÀngs den svarta floden, gick vackra flickor arm i arm, nynnande, oemotstÄndliga. PÄ barriÀren satt och halvlÄg ynglingar, somliga allvarliga, andra spefulla, gitarr och mandolin hördes stÀmma ihop, och allt, alltsammans var bara för flickornas skull. Jag hade en nejlika i knapphÄlet, den tog jag i handen och stannade, lutad mot barriÀren.
NÀr jag rÀckte den till en blond florentinska som gick tÀtt förbi mig, sÄg hon pÄ mig med en lugn blick. Halvt likgiltig, halvt vÀnlig. Men nÀr hon gÄtt förbi, satte hon blomman i hÄret och sÄg pÄ mig. DÄ lyfte jag pÄ hatten. Hon log. Jag skyndade dÀrifrÄn, gick genom mörka gator till hotellet, tog fram papper, satte mig vid skrivbordet, ville skriva vers, rimmade pÄ "svarta ström" och "ljuva dröm", florentin och fin, persika, melon och silverton
Ynkligt, ynkligt!
Jag kunde inte skriva vers, var icke poet, hade ej fantasi, ej talang. Jag gick till sÀngs bedrövad, fattig, ensam.
SlÀckte ljuset.
Men en gaslyckta pÄ Piazza Maria Novella lyste in i mitt rum och pÄ bordet lÄg ett vitt skrivark.

Evert Taube, 1920 Oss emellan


Se också 3 andra artiklar angående Florens:

Astri Taube,  Evert Taube,  Rönnerdahl,  





 
Till sidans början

Slumpmässig visa

TrÀden skiftar rent i rött och guld
Första torpet bortom roslagstull
Skymter mellan ekar fur och al
tuppen han gal
Seglar pÄ Brunnsviken mentafor
Ej en kÄre över böljan gÄr
Trots sitt motorbÄten smattrar fram
med en Madamm
TrÀden skifta ren i rött och gull,
första torpet bortom Roslagstull
skymtar mellan ekar, fur och al,
tuppen han gal.
Seglarn pÄ Brunnsviken vÀnta fÄr -
ej en kÄre över böljan gÄr.
Trotsigt motorbÄten smattrar fram
med en madam.
Hundrade bilar, fulla,
borta pÄ vÀgen rulla,
blÀnkande, doftande bensin.
Ack, denna tids charmörer,
skinnklÀdda bilchaufförer
skulle eldat fantasin
i den gamla tiden
sorgligen förliden
nÀr vÄr Bellman sjöng vid tulln
och ljustra krÀftan röd -
ur kastrulln.

Första torpet

Evert Taube. Livet som konst - konsten som liv av Mikael Timm
Evert Taube. Livet som konst - konsten som liv av Mikael Timm
Läs mera
Ćterkomst av Evert Taube
Ćterkomst av Evert Taube
Läs mera
Till Bords Med Evert Taube Av Jesper Taube, Petter Karlsson
Till Bords Med Evert Taube av Jesper Taube, Petter Karlsson
Läs mera