Violava

Därhemma i min bondby var jag mager,
jag levde mest på sallad och spenat.
Nu trippar jag i gränden och är fager,
och stora stekar bjudes mig på fat
av prinsar, grevar och av små baroner.
Jag äter mig mätt,
är ändå nätt,
fast kanske lite svullen,
jag har ju mitt sätt
att hitta rätt
jag känner mitt får på ullen.
Där sedlarna prasslar bäst,
där är jag en flitig gäst,
sen reser jag hem och biktar mig
för vår egen lilla präst.